Jag är arg. Jag är riktigt jävla förbannad. 

Men framförallt är jag trött. Trött på att försvara. Trött på att alltid behöva stå redo med ett motargument när det i själva verket är så förbannat självklart. Det borde åtminstone vara självklart. Det borde vara enkelt. 

Jämställdhet, jämlikhet, främlingsfientlighet, rasism, feminism, homofobi, transfobi, funkofobi, antirasist, tjockförakt, fatshaming, islamofobi, kvinnohat, PK, jämtställdist, manshatare, jag kan fortsätta hur länge som helst.

Min fråga är, varför ord som dessa ska behöva användas, varför ska de ens existera? Och hur kan ord som dessa ens ifrågasättas när de används. Hur kan det inte vara självklart att vara feminist och antirasist. Hur kom feminism att vara något annat än jämlikhet mellan alla människor. Hur kan feminism förknippas med "manshat" när feminism även handlar om att krossa patriarkatets machokultur. Hur blev det så att till och med feminism måste handla till 100% om män för att godkännas? 

Jag är less på att invandring bara ska handla om pengar. Att invandrare måste bevisa att de har något att ge oss här för att få rätt att komma hit. Less på att vi, som har allt och lite till, inte kan ge på plats till dem som behöver. Att vi inte kan hjälpa och stötta istället för att hata och stänga ute. 

Hur kan det vara så, att så många saknar förstånd. Att allt som tycks krävas är en artikel från fria tider och folk går i taket. Hur kan alla dessa människa sitta och spy galla över någonting som så självklart är falskt och förvridet. Varför kan inte dessa människor som spenderar timmar per dag på Facebook delandes statistik som inte ens är sann och artiklar ur en vit hetero cis-mans synpunkt inte istället anstränga sig lite längre. Gå in på migrationsverkets hemsida för att kolla upp den riktiga statistiken, googla upp en artikel skriven av en rasifierad kvinna eller en transperson. 

Kanske tänka efter en extra gång, inse att en är i en förtryckande position när en är vit, man, hetero och cis. Kanske tänka efter vad en kan göra för att jobba mot detta, främst genom att göra just det, inse sina priviligerier. Att sluta stöta ifrån och gå till försvar, och istället ge tolkningsföreträdet till de som borde ha det, de förtryckta. 

Sluta säga att de förtryckta "borde ta plats" och "ta av sig offerkoftan", för hur jävla lätt är det när den priviligierade alltid tar den där platsen och minsann aldrig varit i närheten av en """"offerkofta"""". 

Vad hände med att hjälpa varann, med att alltid hjälpa den svagaste. Hur blev det så att hela samhället blev en lång strävan efter att ha allt det bästa för sig själv. Att strunta i att andra far illa, att så länge man själv har en fantastisk utbildning, ett stort fint hem, fina middagar och en jacuzzi i trädgården, så spelar det ingen roll att någon någonstans i denna värld går på knäna. 

Jag säger inte att du inte får vara stolt över att du jobbat dig upp från botten till toppen, att du inte får ha en jacuzzi eller att din familj borde ha det sämre. Jag ber dig bara att öppna ögonen, att FÖRSTÅ att det finns folk som har det sämre än dig, att det finns dem som inte har förutsättningarna att ta sig till toppen. Jag ber dig att se alla människor, att med hjälp av dina resurser hjälpa dem som behöver hjälp. Jag ber dig att tänka bort pengarna för en minut, och istället tänka på kärlek, jämställdhet och solidaritet.